Åter knyts hopp till USA. Hopp om något slags ordning, något slags anständighet och kanske hopp om att kunna hoppas igen. Efter åtta år med George W. Bush förvandlades en påstått sekteristisk och orealistisk minoritet USA-kritiska till en överväldigande majoritet. I Europa och i USA självt och kanske i hela världen. Vad sker nu? Börjar vi om? Och hoppas mera?
Museet för glömskas pågående projekt heter Våra krossade amerikanska hjärtan. Vi vill reflektera över vår relation till USA, i den brytning mellan kärlek, kritik, avsky och ny kärlek, som vi tycks befinna oss i. I våra föregående projekt som bland annat fokuserade irakkriget och medias bevakning av detta var en kritisk hållning mot USA:s krigföring och propaganda, och mot mediernas bevakning av USA:s krigföring en central och given utgångspunkt.
Nu vill vi gå vidare och resa frågor om vår relation till USA. Många av oss, svenskar, europeer, människor, ja nästan alla, tar in USA med den populärkulturella bröstmjölken, men också intellektuella och akademiker matas och matar sig själva med USA. Dominansen är stor på många områden. Kärleken stark och kritiken likaså.
Det tycks som om en del av varje generation fälls ut, som ur en kemisk lösning, till USA kritiker. Det är både en medvetandeprocess eller kanske en kris. I varje fall rymmer det utöver kritikens glädje också ett sting av besvikelse.
Vårt projekt, handlar alltså inte i första hand om USA, eller ”Amerika”, utan snarare om Amerika-i-oss. Och nu, efter Bush, om våra krossade amerikanska hjärtan. Projektet kommer arbeta med detta tema genom konst, film och samtal.
PRESS
Norrköpings Tidningar 26/9, 2009
DELTAGANDE KONSTNÄRER
Johanna Billing | Magical World (2005) | Project for a Revolution (2000)
Magical World blev filmad en sommardag 2005 i Dubrava, en förort till Zagreb. Verket, som visar barn som repeterar sången ”Magical World” av Rotary Connection, presenterar en inblick i ett ungt land i förändring. Project for a revolution refererar till både det våldsamma motståndet mot militärt våld i USA under Vietnamkriget och känslan i det trygga välfärdssverige. Filmen fångar en energi som kan verka passiv men som är full av spänning och introvert aktivitet. Johanna Billing hör till våra mest uppmärksammade yngre konstnärer. Direkt efter att hon gick ut Konstfack 1999 började hennes videoverk, ofta inspirerade av filmer och musik, visas på en rad museer, konsthallar och biennaler världen över.
Kalle Brolin | O! Children! (2009)
Genom att acceptera en verkligheten där barnarbete existerar har barnen själva organiserat sig utan hjälp av vuxna. De kräver bättre arbetsvillkor – inte ett slut på barnarbete! Social Science Fiction betyder en extrapolering av mindre nutida trender och fenomen i ett framtida scenario. Speculative Aesthetics är ett verktyg för att öppna upp för tankar om och att skapa bilder av möjliga framtida alternativ. Kalle Brolin är verksam runt om i världen, i Göteborg, Skåne och Buenos Aires, för närvarande är han i Istanbul. Hans verk bottnar i sociala frågor och engagemang, som han vrider till genom att låta metod och gestaltningsform spegla och konfrontera de teman han tar upp till betraktande. Med en förkärlek för de paradoxer historien och verkligheten visar upp utmanar han förenklade berättelser och förståelser av historisk och samtida politisk aktivism. Som få lyckas han samtidigt lägga fokus på omvälvande strukturella förlopp och enskilda individers och gruppers strategiers för överlevnad och mening.
Karin Broos | Tiduret (2009)
Karin Broos, född 1950, är utbildad på Kungliga Konsthögskolan-Konstakademie St. Joos i s´Hertogenbosch, Holland. Hennes måleri behandlar fotorealistiska framställningar av kvinnogestalter. Hon deltar med verket Tiduret, som präglas, som mycket av hennes måleri, av en psykologisk förtätning i vilken den enskilda tycks både koncentrerad på något utom målningen och ögonblicket, samtidigt som hennes plats i omgivningen är starkt accentuerad i den fotorealistiska stilen. Resultatet blir en intensiv demonstration av subjektets ambivalenta förhållande till sin omgivning, där hon är både inbäddad i den, men samtidigt och nödvändigt separerad ifrån den. Denna intensitet är också det som ger hennes måleri en utmanande och fördjupande brist på harmoni.
Dror Feiler | Ondinnonk (De ouppfyllda önskningarnas språk) (2009)
Ondinnonk är en videoinstallation som bygger på en dokumentation (mellan 2001-2008) av gatumusiker från olika delar av världen, som med begränsade färdigheter på olika trasiga eller hemmagjorda instrument framför sin egensinniga och brustna musik. Ibland är det bara med en enda ton, eller ett slagverksliknande ljud som framförs var för sig för att sen förgrenas i duos, trios och upp till fullskalig ensemble med 16 samtidigt spelande musiker. Det är med en sträng och gammal musikalisk kompositionsprincip som verket byggts upp. Samtidigt som varje del redovisas i sin ursprungliga form, skapas ett globalt samspel: både lyhört och sprött som mäktigt kakafoniskt. Videon visades i Donaueschingenfestivalen (2008) och sedan i Wien Modern (2008) och i Huddersfieldfestivalen (2008). Det är första gången den visas i Sverige och på två platser samtidigt: galleri TEGEN 2 i Stockholm och på Museet för Glömska i Norrköping.
Gonzalo Frasca | September 12th (2003) | Kabul Kaboom (2001)
Gonzalo Frasca producerar och experimenterar med datorspel som han gärna använder för att utforska och problematisera vår relation till krig och krigshandlignar. Han fokuserar ofta på terrorattacker och USA:s reaktion på dem, samt USA:s kombination av krigsattacker och humanitär hjälp. Han är del av advergamingfenomenet och en av pionjärerna inom produktionen av spel som medel i politiska kampanjer. Gonzalo Frasca bor och är verksam i Montevideo, Uruguay.
Maria Friberg |_no time to fall_ (2001) | no time to fall (2005)
No time to fall är Fribergs mest direkta politiska kommentar hittills. Det är också första gången som hon jobbat med bilder av en offentlig person – George W. Bush. Filmerna är inspelade med fyra års mellanrum men i liknande situationer, en likhet som synliggör spåren av förändring. Resultatet är en berättelse som simultant berör både det publika och privata. Maria Friberg föddes 1966 i Malmö, hon bor och arbetar i Stockholm. Hon har en stor mängd internationella utställningar bakom sig och är representerad bland annat på Brooklyn Museum, New York, Moderna Museet, Stockholm, Hirshhorn Museum, Washington DC och Denver Art Museum, Denver, Colorado.
Coco Fusco | AKA Mrs George Gilbert (2004) | Operation Atropos (2006)
Coco Fusco är en New York-baserad konstnär, författare och professor på The Fine Art Department vid Parsons/New School of Design. Hon har uppträtt, föreläst, ställt ut och curerat utställningar runtom i världen sedan 1988. Fuscos arbete kombinerar elektronisk media och performance i många olika format – från multimedia performances med storskaliga projektioner till framträdanden som är streamade live på nätet där publiken uppmanas att påverka händelserna. Hennes senaste verk Operation Atropos behandlar kvinnliga förhörsledare i kriget mot terrorismen. Ett centralt tema för hennes ofta politiska arbeten är kritiska reflektioner kring etnicitet i det amerikanska samhället. I den delvis dokumentära och delvis fiktiva AKA Mrs Gilbert berättas den märkliga historien om en FBI-agent som erkänner sin inblandning i jakten på den svarta intellektuella aktivisten och filosofen Angela Davis som tvingades gå under jorden när hon hamnat på FBI:s ”Ten most Wanted” lista Listed.” Davis friades senare helt, men innan dess hade hon förlorat jobbet, levt gömd och flera hundra svarta kvinnor som ansågs likna Davis hade blivit arresterade och förhörda.
Björn Melhus | The Oral Thing (2001) | Blue Moon (1997)
Visas 9 oktober kl 19.30: Auto center drive (2003) | The Meadow (2007)
Björn Melhus föddes 1966 i Kirchheim Teck i Tyskland. Han är verksam i Berlin, efter att ha levt och arbetat i Budapest, Hannover, New York och Los Angeles. Flera av hans videoverk och installationer använder filmens och televisionens språk och populärkulturella teman och figurer, särskilt från USA. Verken skapar en känsla av både igenkänning och distans till det Amerika som de är sprungna ur men som de också kommenterar. The Oral Thing sätter in karaktärerna som Melhus själv spelar in i ett banalitetens TV-drama i form av ljudspåren från amerikanska soffprogram, där relationer visas fram i repetitiva dialoger mellan programledare och deltagare i ett familjedrama av vardagligt och overkligt, banalt och förtryckande. I Blue Moon gör Melhus rollen av smurfen, en europeisk kulturfigur på en trånande resa till den kaliforniska öknen och den amerikanska rymden. Hans rollbyte med en annan amerikansk ikon, Elvis blir på en gång både längtande och tragisk.
Auto Center Drive (visas den 9 oktober, kl 19.30) är en i en serie filmer som Björn Melhus har skapat de senaste åren som relaterar till hans komplexa relation till USA och dess attraktionskraft som ett slags eterisk utopi. Det USA som Melhus exponerades för genom TV under sin uppväxt i Tyskland har frammanat starka och motsägelsefulla känslor. Hans nuvarande undersökningar av den amerikanska kulturen handlar om suddiga och förvirrade frågor kring identitet, sanning och makt. Auto Center Drive är en resa genom ett mytiskt Amerika. Klichéartade, syntetiska gatunamn, artificiella förortsoaser, kitschens konstanta närvaro, öknen som Amerikas vilda, otämjda hjärta; mötet med Gud ute i öknen.
Erik Pauser | The Two Faces of Roman Martinez (2005)
Erik Pauser är filmare och konstnär som i en rad verk belyst politisk brännbara frågor, globalisering och medias mekanismer. Installationen och filmen The Two Faces of Roman Martinez, om tre generationer amerikanska krigsveteraner med en Vietnamveteran i centrum, var början på ett längre arbete om krig och konflikter. Fortsättningen som har titeln The Face of the Enemy handlar om den andra sidan av konflikten och Vietnameserna som slogs i vad de kallar “Det Amerikanska kriget”. I januari 2010 återkommer Erik Pauser till Norrköpings Konstmuseum där detta verk för första gången kommer att visas.
Ride1 | Alien vs Ride.1 (2006)
Ride1 är en konstnärsgrupp som etablerades 2004, av Ronny Hansson född 1962 i Uddevalla, bor och arbetar i Nyköping. Jonas Kjellgren, född 1962 i Gävle, bor och arbetar i Torsåker. Stig Sjölund, född 1955 i Timrå, bor och arbetar i Stockholm. Deras arbete baserar sig på installationer som till exempel rides, (åkattraktioner, filmer och fotoserier), alltid relaterat till nöjesparker, upplevelseindustrin och den amerikanska populärkulturen. Humor och direkthet är signifikanta i deras sätt att arbeta. Alien vs. Ride.1 är en rörlig skulptur av en skrivbordsleksak som var vanlig på 70 talet och som finns med i den scen ur filmen Alien som konstnärerna spelar upp i verket.
Åsa Sjöström | America, America (1972)
America, America är Åsa Sjöströms examensarbete från Royal College of Art i London och är en personlig berättelse baserad på hennes egna erfarenheter från USA där hon bodde ett år som stipendiat. När delar av America, America visades på BBC 2 1973 i ett program som hette The First Pictureshow så beskrev Gavin Millar den i följande korta sammandrag: ”A Swedish girl arrives in New York, takes a trip and the American dream turns into a nightmare”. Åsa Sjöström är filmare och verksam vid Gotlands högskola.
Gunilla Sköld Feiler | Lost in paradise (2009)
Dessa tuschteckningar ingår i en större serie teckningar i övervägande röda toner där människornas relationer eller brist på relationer bärs fram av blickar och ansiktsuttryck som inte alltid är så lätta att genomskåda eller tolka, men där man ibland kan ana hur de utifrån sina individuella livsöden förhåller sig både frågande, förundrade och förskräckta – och ibland helt avskurna – inför livets och existensens villkor. Gunilla Sköld Feiler föddes i Norrköping 1953, hon bor och verkar i Stockholm där hon också driver galleri Tegen 2 tillsammans med Dror Feiler.
